Sista dagen som 20+

Jaha då börjar det närma sig. Imorgon fyller jag år och lämnar 20+ bakom mig. Jag kommer alltså upp på den ålder där många, jag själv inräknat för några år sedan, anser att man är jättegammal. Att döden är nära.
 
Jag måste faktiskt säga att så inte är fallet. För det första så känner jag mig inte alls gammal. Hela livet ligger fortfarande framför mig. I jobbsammanhang är jag alltid bland de yngsta även om jag nästan har 5 års erfarenhet. Jag känner ingen nojja eller stress över familj eller barn då jag valt karriären.Tycker inte att folk har rätt att fråga när jag ska skaffa barn ect, det har inte de med att göra. Det är mitt liv och jag löser det när jag är redo. Just nu är det för mycket som jag vill göra och uppleva, det går inte med familj. Jag är ledsen om det svider i någras ögon men meningen med mitt liv är inte att skaffa barn. Jag vill lära mig massor och se världen, först.
 
Fördelen med att bli 30 år är att man inte alls är lika osäker. Dessutom tjänar jag bra med pengar, ja det svider kanske också för vissa. Jag klarar mig bra ändå.
 
Jag ser faktiskt fram emot nästa decennium i livet. Jag tror att det kan bli ännu bättre än de senaste 10 åren. De har trots allt präglats av att hitta mig själv och min plats i vuxenlivet. Utbildning, jobb och resor. Jag är redo för nästa steg, och för er som fortfarande tycker att 30 är gammalt. Ni kommer att inse att så inte är fallet när ni närmar er. Det är ingen big deal faktiskt.