Det blev ett nej
Kom så långt som till andra intervjun på företaget i Sthlm. Men I guess it wasn´t meant to be. Fick besked idag att de gått vidare och tagit referenser på någon annan. De fick dock en jättebra bild men var väl lite oroliga över hur motiverad jag skulle vara i längden med att administrera HR och lön med tanke på att jag gjort så mycket varierade saker. Såhär i efterhand var det precis det jag var rädd för även om jag försökte förmedla att det kanske var bra att jobba smalare. Dessutom tycker jag att annonsen var lite missvisande, från annons, intervju 1 till och i intervju 2 får reda på att det var mycket mer lön än jag trott men som sagt, vem vet, hade kanske trivts jättebra. Men å andra sidan vet jag ju inte om jag kanske hade tröttnat?
Just nu känns det dock bara skit. Här har man fått upp hoppet om framtiden och livet i nästan två veckor. Det känns som att någon brutalt sparkat undan benen för mig. Självkänslan känns som bortblåst, det känns jobbigt att berätta för alla som stått och heja på att detta ska gå vägen, att det inte gjort det.
Så rakt ner i ångestträsket har jag nu hamnat i. Jag har ett helt kontor att packa ihop egentligen men just nu skulle jag helst vilja krypa ner i sängen och dra täcket över mig faktiskt. Det är ju ångestkänslorna från när jag var utan jobb senast som kommer krypande. Det går inte med ord att beskriva hur dåligt jag mådde då. Just nu känner jag mig helt värdelös som inte ens kan fixa ett nytt jobb, att de andra jobbet jag sökt inte ens återkopplar gör mig också stressad. Tanken har även passerat mitt huvud att jag kanske valt helt fel yrke, ska det vara så jäkla svårt att få ett jobb, få ett nytt jobb osv. Jag har massa erfarenhet, jag gör inget hellre än att jobba häcken av mig. Nu sitter jag i sitsen där jag riskerar att i 140 dagar får 80 % av min lön och efter de 140 dagarna endast få 910 kr per dag. 910 kr x 21 (som är det vanligast antalet dagar per månad) = 19 110 kr. Så ska det väl skattar på de pengarna också. Då är det ca 14 800 kr in på kontot. Kul för någon med räkningar på 13 000 kr. Ja ni ser ju själva att det inte blir många kronor över efter matinköp. Minimalt med nöjen och sparande med andra ord. Lägg till att man även behöver lägga pengar på att försöka ta sig på intervjuer. Kanske redan nu kan räkna med att det inte blir något storslaget av 30 årsdagen heller eller resa för den delen.
Asså vad har jag gjort livet för dessa ständiga jäkla motgångar? Kan ju tycka att man borde vara härdad men detta är snudd på att bryta ner en totalt. Hej livskris! Nej fyfan vad vidrigt detta är! Börjar bli less på att jag alltid får kämpa mig igenom precis ALLT. Börjar det gå bra, då lurar något ännu värre runt hörnet.