Varför håller man på Leksand?

Lite less på saker och ting efter en ny förlust igår. Mot Troja, om jag minns rätt blev resultatet 6-1 (selektivt minne). Vi var med andra ord inte ens nära. Vi släpper lätta mål, gör misstag och ingen var fan på jobet igår. Lyset kanske var tänt men ingen var hemma, samtliga spelare satt kvar i bussen eller omklädningrummet. Det här håller inte om man tänkt gå upp i SHL. Jag har svårt att se det hända just nu. Det är väldigt frustrerande faktiskt. Att se hoppet minska i takt med att säsongen tar slut.
 
Miracle on Ice 2, dvs när vi gick upp för två år sedan kommer inte hända igen. Eller? Det vore visserligen helt sjukt. Men spelet nu mot då är ljusår från varandra. Då var det harmoni och alla spelade för varandra. Spelet nu, inget funkar. En jäkla massa slarv, det ser ut som att spelarna åker runt å lallar bara. Disciplinen, vart är den? Sen alla rykten om spelare som redan är klara för andra klubbar. Det här är fan den viktigaste perioden på året, på säsongen. Bänka alla det går rykten om. Respekt? Lägg av!
 
Nej, det är inte så enkelt tänker ni. Nej, men välj då inte att spela i Leksand, om man inte klarar pressen. Media älskar att skriva om Leksand och det kommer alltid vara en helt annan press att vara närvarande varje match. Tro mig, alla föreningar ställer krav men inget motstånd taggar till på samma sätt som när Leksand står på andra sidan isen. Enough said.
 
Efter gårdagen är jag riktigt less på det jag sett på isen. Kan två tyskar vända detta? Laget behöver självförtroende och energi. Något som vänder denna negativa spiral uppåt istället. Jag har inga svar och jag skulle definitivt inte göra det bättre själv. Därför spelar jag inte hockey.
 
Det jag vet är att Leksand är den enda föreningen för mig. Så jag sätter mig i bilen imorgon och åker de där 24 milen enkel resa för att umgås med min blåvita familj på Norra stå och för att försöka få laget att fatta att vi gör detta tillsammans. De kan inte ge upp bara sådär! Inte många hemmamatcher kvar, men de som är kvar ska jag försöka åka på. Dessutom Almtuna borta snart och det är ju hemmaplan för mig. Sist men inte minst så kommer jag förlänga mitt säsongskort även nästa säsong. Jag kommer inte sluta gå på hockey hur förbannad jag än är på det här laget. Jag ger aldrig upp, inte förrän det är omöjligt, vilket Gunde sagt att ingenting är, så...
 
Jag är dum i huvudet... därför håller jag på Leksand!
 

Modo borta

Sliten är bara förnamnet just nu. Supporterresa till Ö-vik i helgen. En jäkla massa mil i bil och buss. Vi lämnade Uppsala vid 08 i lördags och kom hem igår ca 19.30. Räkna då in alkohol, dålig kost och lite sömn så har ni ett vrak. Ett vrak är vad jag är just nu, fysiskt och psykiskt.


Men det var roligt även om alkoholen slog till hårt på mig. En jäkla massa tårar trots att jag var glad. Logiken? Ingen aning.

Matchen, tja kollade på reprisen igår när jag kom hem. 2 perioder iallafall sen gick jag och sov. Modo gjorde en Leksand och vände 1-3 till 4-3 i förlängning.

Match 4 på säsongen. Vi har tagit 7 av 2 poäng. Det är lugnt. Spelet är stundtals så jävla bra att jag vill gråta, sen tappar vi allt och jag vill gråta.

Ska kriga igenom den här måndagen. Det kan bara bli bättre även om det är den värsta perioden på året. Mörkt mörkt och grått. Börja trycka D-vitamin kanske.

Leksand + kval = sant?

Är man inte leksing förstår man inte på riktigt vad ett kval innebär, fysiskt och psykiskt (möjligtvis om man hejar på SSK). Det är väldigt svårt att förklara hur en sport kan framkalla känslor som skräck, ångest, glädje, eufori och apati i intervaller som en berg och dalbana. Ibland får det en att fundera över varför man håller på och i nästa läge skulle man inte vilja göra något annat, resten av livet.

Efter en helt ångestfri säsong förra säsongen är det med största sannolikhet dags igen. Jag var aldrig orolig förra säsongen att vi skulle riskera att trilla ur Hockeyallsvenskan, när vi sedan tog oss hela vägen till direktkval mot Modo vad det en ren bonus. Hade nog inte ens blivit besviken om det skitit sig, okej lite kanske.

Jag vet inte om jag är mentalt förberedd på detta, vilket jag borde vara med tanke på att vi var totalsågade från start. Det är svårt att veta vart laget står, senaste tiden har vi blandat och gett. Någon match har vi varit helt lysande, spelet har flytit och jäklar vad vi har krigat för att nästa match se ut som att vi hellre suttit på Siljans konditori och druckit kaffe. Varför har vi spelat bra mot bra lag men haft svårt för de sämre? Okej, så enkelt är det inte, vi har spelat bra mot Örebro men inte fått några poäng, vi har spelat klappkasst mot Brynäs och inte förtjänat poäng men även spelat ut Frölunda och misslyckats med göra hål på Karlskronas försvar. Med andra ord, hur ska jag veta hur vi står oss mot ett lag från toppen av Allsvenskan?

Notera, det bättre laget är inte allt. Det visade vi mot Modo. Kändes dock som att vi förbrukade alla mål och tur i den matchserien. Denna säsong har vi både haft domare, situationsrum och felstudsande puckar emot oss. Samtidigt är vi ett allsvenskt lag i SHL då borde vi väl kunna slå allsvenska lag i HA?

Jag vill INTE möta Mora. Jag har inte sett många matcher, men tillräckligt många för att veta att de har grymt stabila lagdelar och special teams har funkat. Det har det inte gjort för oss. Inte bara rivaliteten oss emellan men fyfan vilken ångest att ens åka ut mot Mora. Nej det går inte ens att tänka.

Mora möter Karlskoga i en allsvensk final. Vem vinner, jag skulle sätta mina slantar på Mora men Karlskoga kan lika gärna grisa till sig en vinst. I vilket fall så har det från de två tidigare åren i detta kvalsystem visat sig att det lag som förlorar den allsvenska finalen inte orkar ladda om, det händer Västerås och det hände Tingsryd. Så om jag utgår ifrån att vem som än förlorar den allsvenska finalen slipper lag 13 i SHL möta.

Frågan är då vilket lag jag helst vill möta? Till att börja med måste vi hålla Rögle bakom oss. AIK verkar vara formstarka, vill inte möta dem även om det avståndsmässigt är nära Uppsala och jag jobbar i Stockholm. Almtuna? Kanske men nej, jag vill aldrig sätta min fot i plåtladan igen. Definitivt inte i ett kval om en SHL-plats. Om vi utgår ifrån att Västervik, Pantern eller Timrå har bäst chans att vinna slutspelsserien och playoff mot förloraren i allsvenska finalen. Personligen åker jag hellre till Sundsvall än ner till Malmö. Vart ligger ens Västervik (skämt åsido)? Men jag säger Timrå, de må ha ett ungt lag som kan göra mål men inte erfarenheter av kval, det har vi. Sen verkar de ha lite fart i spelet och det kan passa oss.

Det här är såklart rena spekulationen, och ett försök att lugna kvalnerverna. Hur detta än kommer att sluta kommer jag stå bakom grabbarna tills det är över, så ofta jag kan. I slutändan kommer det ändå avgöras i det mentala spelet. Vem orkar, vem vill, vem kliver fram. Men framförallt behövs lite flyt och lady luck på vår sida.

Vad vore en säsong utan kval? Nu kör vi!

Leksands IF