Grattis på 112-årsdagen

Idag hade du fyllt 112 år farmor Emy. Vissa saker går snabbt andra inte, svårt att tro att det var 6 år sedan du lämnade oss.

 
Det jag minns mest av dig är när du var på besök hos oss. Halv 7 varje morgon stod du och gjorde morgongymnastik i dörrhålet. Du ringde oss alltid på födelsedagar och julafton. På tiden man skickade pengar med posten ville du veta att de kommit fram.
 
Till sista året, då ringde vi dig i vanlig ordning på julafton, dubfrågade om det var den 13e redan. I februari erkände du för mamma att du började bli gammal och sjuk. I början av maj fick vi ett samtal från sjukhuset att du vägrat dialys av blodet (njurarna var dåliga) och att du snart skulle somna in. Några dagar senare somnade du fridfullt in i sömnen.
 
Jag har bara glada minnen av dig. Saker som jag alltid bär med mig, jag var trotsallt ditt första barnbarns barn. Jag spenderade otaliga dagar på gotland som liten, massa påhitt.
 
Grattis på din dag!
 

Ovisshet

Igår droppades officiellt bomben att koncernen jag jobbat för i över 3 år har sålts. Det är ett stort börsnoterat vård och omsorgsbolag som köpt oss. Vi har varit ägda av ett riskkapitalbolag, så var väl egentligen bara en tidsfråga.
 
Det är anledningen till att jag jobbat häcken av mig hela våren. Eller vi alla på administrationen har jobbat häcken av oss. Det har varit dubbelt arbete iallafall, allt vi gör i vanliga fall plus lite till för att få upp alla dokument i ett datarum för köpare att kika i. Det har även varit mycket kompletteringar och frågor att svara på.
 
Igår hade vi en liten "enhetsdag" med närmaste kollegorna. Vill inte påstå att vi firade hur grymma vi är men något i den stilen. Det vart ett avslut för att jobb och slit de senaste månaderna. Det var väldigt trevligt. Vi samlades hos min chef och pratade lite framtid och annat, sen begav vi oss till Latitude-59 för bowling och mat.
 
Idag känner jag mest tomhet, lite oro också. Vi på administrationen vet i dagsläget inte ens om vi har ett jobb efter 1 juli då övergången av verksamheten sker. Har vi jobb kommer vi med största sannolikhet inte vara kvar där vi är och framförallt inte sitta tillsammans. Huvudkontoret för nya bolaget ligger i Danderyd, med rätt förutsättningar kan jag tänka mig att pendla, iallafall ett tag. Känner även lite vemod att behöva lämna de kollegor jag arbetat väldigt nära i över 3 års tid.
 
Största oron gäller framtiden just nu. Kan inte sätta mig i en situation där jag blir arbetslös heller. Det går bara inte. Visserligen så har jag redan kollat med facket ang min inkomst. 80 % av lönen plus 10 % en kort period, gör ändå att jag kan betala mina räkningar och har mat på bordet. Blir dessvärre inte jättemycket över till nöjen. Konstaterar att man rätt snabbt mättar munnen efter matsäcken. Dessutom att många kollegor, chefer är oroliga för sig själva och vad som händer med oss. Vi alla har jobbat väldigt tätt såklart det är jobbigt.
 
Jag måste utgå ifrån att allt löser sig. Även fast vi får gå skilda vägar kan detta bli hur bra som helst och jag kan komma till en HR-avdelning istället för att vilja göra mer utan tid och resurser där jag är nu. Jag hoppas bara att vi får veta något snart. Ovissheten är som sagt det värsta, med tanke på den mår jag inte på topp just nu!