Emmasofiiah

Jag har suttit och funderat ett tag på hur jag ska formulera denna text men konstaterar att vad jag än skriver så kommer du som läser kanske inte hålla med mig. Så det är egentligen sak samma, det är min åsikt och vi behöver definitivt inte ha lika.

 

Först måste jag säga att antalet Leksandsrelaterade facebookgrupper jag gått ur under slutet av förra säsongen men även början av denna, går inte att räkna på två händer. Jag besöker heller inte andra forum där sk "fans" får diskutera fritt. Vi ska ha väldigt klart för oss att olika personer hanterar motgångar på olika sätt men att kasta skit på den ena och den andra personen efter varje match det går dåligt är fan inte okej. Det är okej att vara besviken efter en match men jag blir så trött på detta konstanta hackande. Hör jag någonsin något positivt längre?

 

Att hålla på Leksand innebär, för de som inte känner till det, en konstant känslomässig berg- och dalbana. Iallafall sen slutet av 90-talet. Jag har inget svar på varför, men så är det. Dessutom är vi i konstant fokus för både media och andra supportergrupper. Ofta händer det att andra supportrar skriver "hata Leksand" i flödet under Leksands IFs inägg på facebook, vad gör ni ens där? Jag skulle då inte gå in på ett annat lags sida och skriva något (även om jag har åsikter).

 

Det är inte ofta ett matchresultat går obemärkt förbi bland kollegor, facebookvänner och annat löst folk i sociala medier, ibland dras det inte heller för att jävlas. Till en viss gräns är det helt okej, jag gör det också. Men skämt om trottoarkanter och kommunstöd tar jag inte länge. Granska era egna lag istället? Sen kan diskuteras om Sportbladet ska tas på för stort allvar. Hörde jag källkritik?

 

Om jag ska vända mig till våra egna supportrar. Jag vet att den senaste säsongen var jävligt jobbig, det var den även för mig. Denna har inte startat på långa vägar som vi önskat. Vad hade vi för förväntningar egentligen? Det är ett helt nytt lag, en serie som kanske är den jämnaste någonsin. Trodde ni att vi skulle åka ner och dominera som vi gjorde innan vi gick upp senast?

 

Leksands IF saknar just nu den stomme som funnits i många år och har tvingats bygga nytt från grunden. Sen är självförtroendet såklart lite stukat efter den jobbiga starten som varit. Även våra spelare är faktiskt personer av kött och ben som du och jag, de tänker och har känslor de också. Vi använder sociala medier, tror ni de inte gör? Hur skulle du känna om du konstant såg ditt namn och det enda du läste var hur dålig du var? Vi måste sluta hacka på den enskilda spelaren, konstatera hellre att kollektivet inte räcker till just idag, just nu.

 

Jag kikade lite på säsongen vi åkte ur Elitserien/SHL 05/06 och jämförde med laget som fick harva i Allsvenskan 06/07. 11 spelare vart kvar i laget, jämför med denna gång då typ 4 blev kvar. Det är lite skillnad. Nu har jag inte hittat resultat match för match den säsongen där Leksand ändå slutade på 3:e plats men kvalet gick åt helvete. Jag är nästan övertygad om att vi inte började med 10 vinster iallafall. Lite som säsongen i SHL 13/14, det började knackigt men jäklar vad laget krigade in poäng under oktober och november.

 

Jag tror vi lätt glömmer och jämför med det senaste vi kommer ihåg. Överensstämmer inte nutiden med det blir vi besvikna och börjar kritisera. Hockey handlar om känslor, hur tråkigt vore det inte utan men vi kanske måste välja våra fighter. Sen ni soffexperter som tycker ni kan göra det bättre, framför dina förslag till kansliet istället för via sociala medier. Det är säkert lättare att få fram sina åsikter den vägen. Dessutom ser ni det som tv visar och inte resten av isen, svårt att göra en helhetsdedömning på det.

 

Samtidigt är det "bara" hockey. Missförstå mig rätt, jag är väldigt engagerad i Leksands IF och dess supportrar, jag lägger ner mycket tid och energi. Lika glad som jag blir vid vinst, lika ledsen blir jag vid förlust. När det går tungt känns nästan hela vardagen tung, men jag har inte gett upp! Skulle jag göra det vid varje motgång, hade jag lika gärna kunnat hoppa framför tåget den kvällen för många år sedan.

 

Jag är född med en enorm envishet och vägrar ge mig förrän jag faktiskt får erkänna mig besegrad. Idag är inte den dagen! Så jag vill be er att fatta mod och en dos tålamod, ta med er bästa vän och åk till Leksand så ofta ni kan. Inte bara när det går bra, utan även när det går tungt. Det är då vi behövs som mest.

 

Leksands IF, vårt förhållande är emellanåt komplicerat och ansträngt men jag står vid din sida även när det blåser storm.

I nöd och lust, vinst och förlust. Vad som än krävs vi gör det tillsammans!